Livlina

Det finns de som skriver så att man nästan får högt blodtryck.
Idag delar jag en text som jag helt enkelt tycker är fantastisk.

"

I begynnelsen
Av Liselotte Johansson

Vi är inte alldeles ensamma.
Det är inte bara vi två.
Du och jag.
Någon gjorde kosmos av kaos
långt innan vårt liv blev kaotiskt.
Det fanns ord
rakt in i mörkret.
Ord som skingrade dimman.
Ljuset kallades gott
men mörkret fick inte heta ont.
Allt mörker är inte ont.
Det blev skönhet och ordning,
många och mycket av allt.
Andlösa daggfriska morgnar.
Svalkande tysta kvällar.
Rena oskrivna blad
och bokslut med ansvarsfrihet.

Ljus tändes över jorden.
Inget att dölja
Helighet och Härlighet.
Ridån gick upp
för ett aldrig övat skådespel.
Allt liv välsignat.

In i vilan föddes vi.
Genom äreporten in i festsalen.
Av olikheter sammansatta
och ändå hela.
Människa av jord och ande.

Komna ur tre:
Ande, Son och Fader.
Till tre dimensioner:
Ande, själ och kropp.
Människa, kvinna och man.
Vi lärde orden Skapare,
Enhet och Mångfald.
Att älska Gud över alla ting,
Skaparen före det skapade.
Vi lyfte våra ansikten och såg Ansiktet.
Tillbedjan, tillit, tillgivenhet.

Ur intet.
För intet.
Blev världsalltet
lagt i våra händer.
Vi lärde orden Gåva och Tacksamhet.

Satta att råda
men inte att härska.
Vi lärde orden Ödmjukhet och Beroende.

Dörren var öppen till trädgården.
Ögats fröjd
och munnens sötma.
Källa för all törst.
Kunskap och liv.

Vi lärde ordet Skönhet.
Allt var mycket gott.
Jag var vackrast.
Du var vackrast.

Förtroende gavs oss
svindlande stort.
Att bruka och bevara.
Vi lärde ordet Ansvar.

Någon såg
vår ensamhet.
Du för min skull.
Jag för din skull.
Vi för Guds skull.
Oss själva,
men inte oss själva nog.
Vi lärde ordet Gemenskap.
Att älska sin nästa
som sig själv.

Först Fader, Moder.
Sedan givna till varandra.
För alltid.
Två och ett.
Vi lärde orden Trohet och Förbund.

Nakna ansikten
nakna händer
naken hud
söker närhet
söker fäste
rodnar inte.

Hemma hos oss själva
och varandra.
Ansiktet lyser över oss.
Vi lärde orden Ömhet och Passion
Vi smälte samman. Paradiset.

Ormen
lögnaren
mördaren
gjorde mörker av ord
som en gång skapat ljus.
Vi lärde ordet frestelse.

Ögonen ser
begäret ropar
makt, makt, makt.
Jag vill härska,
ensam vara Gud.
Jag lärde ordet synd.

Rädsla och tomhet.
Blygsel och skam.
Jag gömmer mig för dig.
Du gömmer dig för mig.
Vi gömmer oss för Gud.
Lögn och syndabockar.
Helvetet.
Vi lärde ordet främlingsskap.

Marken ofruktsam.
Himmelen stängd.
Utanför.

Ordens broar blir till murar.
Vi når inte fram.
En bror dödar sin bror.
Livets träd har börjat vissna.

Ett djur slaktas.
Blod rinner
och vi får kläder.
Vi lärde ordet Offer.
Vi hörde viskningen om ett lamm
slaktat från begynnelsen
Vi stavade på ordet FRÄLSARE.

Utanför Paradiset.
Stormen sliter i livets träd.
I våra fickor
frön från trädgården.
Vi försöker minnas.
Vi lärde ordet Paradislängtan.

Kaos blev kosmos.
Ljus tändes över jorden
Ord födde ljus ur mörkret.

Födda ur gemenskap.
Tre som är ett.
Förtroende, beroende.

Bruka och bevara.
Allt var mycket gott.

Ormens tid är kort.
En oskyddad häl skall krossa ondskans huvud.

Räddaren ska födas av en kvinna.
En man skall visa vägen och gå den.
Någon skall förena jord och Ande,
Gud och människa.
Vi lärde ordet Hopp.
Ett tecken på mördarens panna.

Vi ser inte Ansiktet mer,
men Ansiktet ser.
Vi lärde ordet ensamhet.

Vi är rädda.
Vi blygs.
Vi trevar oss fram till varandra.
Vi stavar på längtans ord.
KÄRLEKSLÄNGTAN
HEMLÄNGTAN
GUDSLÄNGTAN.
Vi började åkalla Herrens namn
för länge sedan.
Nu ber vi kvinna och man
med marken, träden, fiskarna, solen och alla barn.
Herre förbarma dig över oss.
Vi stavar till ordet FÖRSONING.
Vi är inte alldeles ensamma.

(Efter 1 Moseboken kap 1-4)
"

Hämtat ur boken Öm & Tålig, från förlag Trots allt.
Ring mig om du vill låna den.