Höstbön
Herre
när hösten kommer
låt mig inte falla av, som ett höstlöv
som tappar fästet
från sitt träd
från Dig
Håll mig, i din barmhärtighet kvar
och fyll mig ständigt
med ditt närande ord och ditt levande vatten
Jag vill aldrig sluta
törsta efter
bero av
bli fylld av
Dina strömmar
genom den stam jag av nåd ympats in i
Herre
aldrig höst
i min ande
Svallvågor av kreativitet efter en dag med Marc Dupont & sthlms bönehus
Jag har lyssnat mycket på den låten de senaste dagarna. Jag kunde inte låta bli att till och med
försöka plinka den lite på piano, för att kunna sjunga den.
Det är helt otroligt att upptäcka nya egenskaper hos Gud och en sak jag mer och mer fått upptäcka sista tiden är hur grymt vacker Jesus är. Kanske har jag bara tittat bättre. Han toppar alla världens tiopoängare!
Nedan kommer mitt sätt att uttrycka det, en liten poetisk pryl jag skrev under mötet om kreativitet med Marc Dupont i Sthlms bönehus ikväll. Det var längesedan jag skrev något nu och det var riktigt roligt att min första textidé på länge kom just under mötet. Men hörrnini, lyssna på den grymma låten också.
-
Ditt sätt att vara vacker
gör allt det andra vackert
till och med dammet
bär spår av Din härlighet
Dina fotspår
jag vill borra ner mina barfötter i dem
och förälskat följa
"dit Du går, går också jag"
till allt det där Du gjort
kineser araber poliser serviser
med kyrkkaffe
i vars blanka rättvisemärkta yta
dina barns vackra näsborrar speglas
då de sött sörplar
och deras vackra blickar
på bubblande blandsaft-barn
över dem vakar Du och ler så oslagbart
vackert
att jag tappar saftglas,
kaffekopp och talförmåga
allt utom ett par nedborrade upptinade fötter,
ett villigt hjärta,
och en blick klistrad på Dig
vackra, vackra Jesus
-